Hästar

Hästar har jag varit intresserad av ända sedan barnsben. Som barn bodde jag i älmhult och mina föräldrar red båda två på den tiden i Killeberg hos en man som hette Kalle. Kalle drev en ridskola och mina föräldrar hjälpte till med teorikurser och det var full fart med träning, tävlingar och lussefirande m.m. Höjdpunkten var när jag fick rida framför några av de andra eleverna i sadeln på en av de stora hästarna. Annars fick jag hålla till godo med stallets båda shettisar Bim och Bom. En gång när jag red Bom blev han skrämd och jag föll av, bröt armbågen ganska illa och fick opereras tre gånger. Läkaren trodde jag skulle få rörelseproblem med armen men det har jag inte. Kanske tack vare intensiv sjukgymnastik som jag tyckte var urtråkigt.

Mitzi blev första hästen i familjen

År 1974 köptes Mitzi in som föl av min mamma men efter några år blev det jag som alltmer tog över skötsel och ridning av henne. När jag blev vuxen köpte jag henne så att Mitzi äntligen blev "Min häst". Tyvärr finns inte Mitzi kvar i livet längre, hon dog hösten 2005 när hon var 31 år gammal men jag har kvar hennes sista föl, Montana, som börjar bli lite till åren hon också vilket är lätt att glömma bort eftersom Mitzi blev så gammal. Om du klickar på länkarna till höger kan du läsa mer om Mitzi och Montana och hennes tidigare föl Melissa och Midnight.

Carola och Mitzi
Jag och Mitzi ca 1982

Jag berättar även om några hingstar, som har relation till de hästar som funnits i min familj under åren och som jag inte tycker man ska glömma bort även om de inte lever idag har deras avkommor fortsatt att sätta spår i aveln. Fler bilder på hästarna finns i mitt fotogalleri.

Jag är inte djurtolk

En sak jag också vill klargöra är att jag INTE är samma Carola som kallar sig för djurtolk. Det har ofta blivit förväxlingar eftersom vi heter likadant och sysslar med hästar båda två.