Så här började allt

Uppdaterad: 2010-11-11

Höns är mycket trevliga djur och de är faktiskt ganska klyftiga också, det lär man upptäcka om man ger sig tid att iaktta deras företeelser.

Höns är djur som har stor integritet, stolta, högfärdiga och tycker själva att de är väldigt märkvärdiga och kan bli ganska förnärmade om man gör något som inte behagar dem. De har också en inbördes rangordning och varje individ har sin egen plats i flocken.

Här kan du läsa om hur allt började med några få hönor till de besättningar jag har nu bestående av vackra svart kopparfärgade Maraner, stora och vackra New Hampshire, stora Wyandotter, en Blommehöna och några korsningar.

Gammelnocke

Gammelnocke och Agda

Min f.d. granne hade höns så länge de bodde här i byn och ibland hälsade de på hos mig. De tyckte det var roligt att sprätta på nya områden än deras egna hemvanda. När sedan grannen sålde gården övertog jag de höns som fanns kvar, vilket var den vackre och stolta Gammelnocke och tre Lohman hönor som slutat värpa. Hönorna var också gamla och med tiden trillade de av pinn den ene efter den andre.

Men en kväll flyttade en ny unghöna in till Gammelnocke. Hon kom från grannbyn och alla i hennes flock råkade ut för en mård och bara Agda överlevde. Gammlenocke hade då bara en höna kvar från den gamla flocken och blev mycket glad för sin nya unga höna, som fick heta Agda. Efter några veckor började Agda värpa och hennes ägg var stora och mycket goda. Äntligen slapp jag köpeäggen!

Bilden ovan: Vackra och stiliga Gammelnocke

Så en sommarkväll 2007 inträffade katastrofen när räven kom på besök. Hönsen gick och sprätte i gräsmattan och några sekunder senare hörde jag hur tuppen började varna och Agda kacklade upprört. Men jag hann inte ut och lyckades inte rädda Gammelnocke. Räven hade redan hunnit döda honom och Agda var skräckslagen. Jag blev jätteledsen för jag tyckte så mycket om min vackra tupp.

Gammelnocke och Agda
Gammelnocke och Agda solar sig

Nytt liv på väg

Dagen efter katastrofen med Gammelnocke åkte jag och en god vän för att köpa en äggkläckningsmaskin. Jag hade då redan samlat ihop några av Agdas ägg och nu la vi dem på ruvning. Efter ca tre veckor började kycklingarna kläckas. Tyvärr dog två av dem men fem klarade sig. Det blev två tuppar och tre hönor. Det var inte många men jag var ändå jätteglad. De fina kycklingarna kläcktes inomhus men flyttade efter ett tag ut i stallet. Agda ville absolut inte ha med dem att göra och jag fick ha kycklingarna för sig själva.

Nykläckta kycklingar   Nykläckta kycklingar
De nykläckta kycklingarna i augusti 2007

Trötta kycklingar
Trötta små kycklingar

Kycklingarna var pigga och nyfikna och växte till sig ganska fort. En av kycklingarna låg fel i ägget och gjorde att hon fick ha lite hjälp att komma ut. Hon kunde inte stå utan tappade balansen och trillade. Under några dagar fick hon bo i en liten kartong som var klädd med tyg vilket gjorde att hon inte kunde falla. Efter ett tag återfick hon balansen men hon fick ett men av detta vilket gör att hon håller huvudet snett. Hon verkar dock inte lida av sitt handikapp och hon blev en duktig värphöna. Redan när de var omkring ett halvår gamla började hönorna värpa sina första ägg mitt i vintern. Äggen var mycket goda och gulorna var alldeles oranga vilket berodde på allt gräs och annat gott de pickade i sig ute i trädgården.

Tupparna, som fick namnen Charlie och Nicke, blev välidgt stolta och malliga. De verkade alltid ha bråttom när de ska någonstans och springer hellre än går. Tre år efter att de kläcktes flyttade Nicke till ett nytt hem. Charlie är kvar här och skaffade sig en ny fjälla som egentligen är hans systerdotter - Svartenbrandt (jo hon heter faktiskt så).

Hönsen på rad
Charlie, Pärlan, Snean, Nicke och Sarah har blivit stora

Nytt hönshus byggdes

Under våren och sommaren 2008 byggdes ett nytt hönshus där hönsen fick en stor rastgård att gå omkring i. De trivs bäst utomhus och även om det regnar vill de vara ute men då står de och skular under sitt lilla vindskydd de har i rastgården. Sedan byggdes fler hönshus och rastgårdar allt eftersom fler höns flyttade in men naturligtvis får de komma ut i trädgården och beta gräs och jaga insekter. Dock inte alla samtidigt.

Hönshuset
Det nya hönshuset 2008

Hönan Agda

Hönan Agda blev en speciell höna, bestämd,rolig och tam var hon och trivdes tillsammans med människor. När tupparna blev för närgångna sprang hon till mig och ville bli upplyft. Hon gick gärna in i huset och ville bli bjuden på bröd, ost eller annat gott. Hon var en dominant höna och grannens hund fick en gång veta sin plats när den kom henne för nära. Agda gick tyvärr bort sommaren 2010 då hon blev sjuk och inte återhämtade sig. Tyvärr har höns i allmänhet lätt för att dö när de blir sjuka och det är viktigt att man försöker hitta både orsak och sätta in behandling så tidigt som möjligt om de ska ha en chans att klara sig.

Agda ute och spatserar
Agda spatserar omkring i trädgården

Fler bilder på mina höns hittar du här »